Börjar bli lång tid sen det var nåt värre väsen här på bloggen från mig. Det har milt sagt varit fullt upp med träning, tävling och jobb. I samband med Jizerska i Tjeckien blev det uppenbart lite för mycket och kroppen sa ifrån under det loppet. Klev av redan efter 3 av 15 varv och blev dålig i princip nån timme senare. Fick dra i handbromsen rejält när jag kom hem och lägga allt fokus på att komma tillbaka i form. Efter en ganska lugn vecka så körde jag på med tuff träning under en period där jag även hade bra återhämtning. Kände ganska snabbt att kroppen började svara mycket bättre men valde ändå att stå över Marcialonga för att lägga allt fokus på Vasaloppet och det som avverkades innan. Var dock lite orolig hur jag skulle reagera i Seefeld på den hårda bansträckningen som det blev när det var dags för tävling igen. Kände mig ändå relativt pigg och kunde genomföra hyfsat med tanke på att det var lång tid sen man hade tävlat på allvar. Under veckan i Italien inför den nya tävlingen i Toblach så blev formen bättre för varje dag. Själva tävlingen var också ett klart fall framåt där jag kunde avsluta bra efter lite strul med skidorna första kilometrarna.

Väl hemma i Falun så gick träningen framåt och jag beslutade mig för att köra ytterligare ett långlopp inför Vasan. Åkte därför till Tranemo och körde ett elljuslopp 42 km efter en inbjudan från deras eldsjäl Christian Olsson. Känslan därnede var i särklass den bästa under säsongen och jag kunde dela segern med min gode vän Patrik Johansson från Skövde. Sista veckan så hade jag lite annat upplägg mot tidigare år då jag varit på uppladdningsläger. Nu körde jag lite mängd men riktigt tuffa pass i Sörskog utanför Falun. Under själva Vasaloppshelgen så åkte vi upp på torsdag och testade skidor och körde delar av banan på fredag och lördag. Under skidtesterna så kände jag att armarna var pigga och de nya skidorna min pappa hämtat från Norge gick oförskämt bra med tanke på att de var helt nya.
Som vanligt sov jag absolut ingenting natten innan utan gick igenom alla moment som man vet kan inträffa under ett så långt lopp. På morgonen var jag ändå pigg och när vi kom till start så kände jag under uppvärmningen att det var kontroll på läget. Valde också att endast värma upp på skidor ända till ca 15 min innan start. Efter nattens snöfall så förstod jag att det kunde bli ett samlat fält i början. Tog därför det nya vätskesystemet från Salomon som jag köpte på Skistart på vägen upp. Gjorde en riktigt bra startbacke detta år och var bland de främre på toppen men som säkert de flesta såg så varade den uppoffringen i typ 3 minuter då det verkligen var tvärnit på första myren då det var tungt i spåren längst fram. Höll mig iskall i princip till Eversberg men försökte hela tiden ha kontroll på om det skulle börja gå riktigt fort. Lyckades med det och i backarna mot Oxberg avancerade jag fram så jag låg bra till. När tempon skuvades upp på riktigt allvar så hade jag dock lite oflyt genom att ligga bakom ett par killar med sämre skidor. Det blev då en liten lucka framåt och då är det svårt att åka ikapp. Efter att starke Byström ramlat så tog jag hans rygg ända tills Hemus där han åkte ifrån. Han var riktigt stark och vi kunde åka ikapp de som släppt den absoluta tätklungan. Gjorde lite taktiska missar på slutet men kunde åka in 3 min efter Dahl som vann på en 43:e plats vilket kändes riktigt skönt då startfältet i år var vassare än någonsin.

Nu väntar avslutningen på Ski Classics med Birkebeinern och Årefjällsloppet. Tänkte även straffa kroppen rejält genom att även åka det 22 mil långa Nordenskiöldsloppet i april.

Höres! Martin

Share →